Har du en årslön i buffertsparande så kommer du att klara dig igenom många konjunkturnedgångar. Det hade inte 9-åriga Brehanna Ledesmas familj, i Portland USA vilket ledde till att Brehanna och hennes familj blev hemlösa när pappa Joe förlorade sitt jobb.
Hemlöshet kan även drabba dig här i trygga Sverige.
Eftersom Svensk ekonomi inte har någon buffert utan lever "ur hand i mun" så kan en längre konjunkturnedång sätta landet i 'konkurs'. Om vi istället sparade 10% av skatteintäkterna i buffertfonder så skulle vi klara svåra ekonomiska kriser bättre och slippa se rubriker som, "Begravning skäl att bli av med a-kassa".
Om vi ska ha ett folkhem där staten tar ansvar för medborgarna så bör staten också se till att medborgarna har en god ekonomi, genom statligt buffertsparande.
9-åriga Brehannas öde delas i USA av 1,5 miljoner andra barn och även Sverige är på väg dit om vi inte ändrar vår syn på ekonomi.
Källa:
1,5 miljoner hemlösa barn i USA
Hemlöshet kan även drabba dig här i trygga Sverige.
Eftersom Svensk ekonomi inte har någon buffert utan lever "ur hand i mun" så kan en längre konjunkturnedång sätta landet i 'konkurs'. Om vi istället sparade 10% av skatteintäkterna i buffertfonder så skulle vi klara svåra ekonomiska kriser bättre och slippa se rubriker som, "Begravning skäl att bli av med a-kassa".
Om vi ska ha ett folkhem där staten tar ansvar för medborgarna så bör staten också se till att medborgarna har en god ekonomi, genom statligt buffertsparande.
9-åriga Brehannas öde delas i USA av 1,5 miljoner andra barn och även Sverige är på väg dit om vi inte ändrar vår syn på ekonomi.
Källa:
1,5 miljoner hemlösa barn i USA
Posts
Flera av våra forskare på hemlöshet har kommit fram till helt andra slutsatser än våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer har som argument för att lura allmänheten vad gäller de hopplösa ”stegboenden” som finns och byggs för hemlösa.
ReplyDeleteRolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Våra forskare hävdar i motsats till de som tjänar pengar på dessa ”hemlösaboenden” att dessa befintliga ”värdighetslärande” boenden cementerar hemlösheten i olika system ,arbetsplatser, för redan etablerade människor.
Trots de övertygande forskningsresultaten fortsätter kommuner, frivilligorganisationer och privata aktörer runt om i landet att organisera denna lukrativa sekundära bostadsmarknad. I boendetrapporna väljer sedan personalen helt godtyckligt ut människor och placerar dessa i något av alla de ”duktighetssteg” trappan/stegen innehåller.
Tanken från början var kanske en möjlighet att steg för steg ”träna till ett eget boende” och någon gång i framtiden att även dessa "stigmaboenden" skulle leda till ett tryggt hem med eget kontrakt. Men för de människor som lever i denna tidslösa verklighet och inte bakom en inkomstbringande teoretisering ser livet helt annorlunda ut.
Dessa boenden har alltid varit och kommer alltid förblir en evig stigmatiserad hopplös väntan, där det trygga hemmet för varje steg för människor längre bort från ett tryggt hem.
Dessa ”istället för boenden” är även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv helt oförsvarliga. Det kostar nämligen 20- 30 000 kronor i månaden av våra skattepengar att bo i där. I dessa ”kategoriboenden” kommer alltid människor att fastna, så länge det inte byggs eller förmedlas billiga integrerade hyresrätter utifrån det enorma behov som råder.
Socialstyrelsen och Boverket påtalar till och med en belastning med att bo i myndigheters och organisationers ”boenden” för hemlösa, då risken finns med de allt högre krav som ställs idag av hyresvärdarna på hyresgästerna att man efter att ha bott i dessa boenden aldrig blir godkänd som hyresgäst med ett förstahandskontrakt.
Denna hemlöseboendesfär har helt egna regler och förutsättningar som övrig befolkning aldrig skulle acceptera att leva efter. De krav/regler som ställs för att få bo kvar är långt utöver vad som gäller för ”vanliga” hyresgäster. Reglerna är både integritetskränkande och i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). För att nämna ett par av de regler som används, är det förbud mot att ha övernattande gäster och/eller ha ett husdjur boende i bostaden.
Givetvis ska dagens hemlösa ha normala bostäder att bo i. Mycket av probemet ligger i att samhället saknar resurser att hjälpa.
ReplyDeleteDe resurserna skulle de få om de sparade 10% av budgeten till en buffert, investerade pengarna klokt och använde avkastingen istället för att som idag göra slut på hela kapitalet och sedan låna pengar.
Om man bara använder 90% av intäkterna så kommer kapitalet hela tiden att växa och samhället kommer att blomstra, även för dagens hemlösa.
I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, ideella och ekonomiska föreningar och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen att detta bara skapar en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs även ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefinera vad en hemlöshet egentligen betyder.
ReplyDeleteDenna mycket uppenbara ickefungerande hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året.
Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem?
Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög?
Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!
Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?
Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.
Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.
I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!
Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tack för din kommentar Rolf. Den var mycket givande och informativ.
ReplyDeleteJag kan inte annat än att hålla med om att, "Hemlöshet är en diagnos på samhället – inte på individen."